Slutord:

Min berättelse om hur nuvarande DHR Norrköpingsavdelningen bildades 1941 och arbetade
under 1900-talet är baserad på avdelningens protokoll, skrivelser, verksamhetsberättelser,
pressklipp, anteckningar av Maj-Britt Andersson och mitt eget arbete.
Jag blev medlem 1958 men har varit mest aktiv de senaste trettio åren.

När jag tagit del av föreningens historia har jag imponerats av den samlade kraft som
kommit genom ideellt och energiskt arbete. Samhället har genomgått en stor förändring
genom ekonomisk tillväxt men utan DHR:s påverkansarbete hade personer med rörelsehinder
haft det mycket sämre. Det är tyvärr inte självklart att beslutsfattarnas beslut
och lagar om mänskliga rättigheter går från ord till handling, utan påtryckningar.

I likhet med andra föreningar har medlemsskaran i DHR krympt.
I en rapport ”Mot denna framtid”, som gällde andra folkrörelser inför 2000-talet, ägnas
uppmärksamhet åt de värderingsförändringar som skett i samhället. ”Dagens unga går inte
med i facket eller någon annan folkrörelse av plikt eller lojalitet. De gör det om de kan
se konkreta personliga fördelar av engagemanget. Och om det kan förväntas bli roligt.”

Även under 2000-talet kommer det säkert att visa sig att positiva resultat, som uppnåtts
och som underlättar livet för personer med funktionsnedsättningar, måste försvaras.
Historien visar hur snabbt det går att rasera. Då är ensam inte stark. DHR behövs!

Norrköping i mars 2009.

Kerstin Sköld