Så startade det

Kamratföreningen De Vanföras Väl (KDVV) bildades 1923 på initiativ av Anna Vogel, föreståndare på Vanföreanstalten i Göteborg. På grund av ett otillgängligt samhälle kunde handikappade barn och ungdomar i allmänhet inte gå i vanliga skolor på hemorten, utan fick under terminerna internatutbildning vid de så kallade vanföreanstalterna. Från början var KDVV en kamratlänk för elever och före detta elever, som ofta levde isolerade efter skoltiden. Föreningen skulle anordna kamratmöten och tillvarata medlemmarnas intressen. De närmaste åren bildades kamratföreningar även vid anstalterna i Helsingborg och Stockholm och man gick senare samman i Riksorganisationen De Vanföras Väl. Organisationen kom att byta namn till De Vanföras Riksorganisation (DVR) 1946, De Vanföras Riksförbund 1955 och De Handikappades Riksförbund (DHR) 1965.

(Läs gärna "DHR - 80 år av rörelse, utgiven av DHR 2007.)

Ragnar Petterson (senare Sibbe), som blev lokalavdelningen Östergyllens första ordförande skrev 2 maj 1941 ett brev till "Kamrat" (troligen någon på riksorganisationen):

"……Jag skriver nu närmast för att ytterligare ventilera frågan om lokalförening i Norrköping. Det synes mej nämligen angeläget att inte dröja med detta, utan ta itu med saken så fort som möjligt. Vi har gjort några försök att stimulera personer och institutioner i Norrköping till att göra något för den partiella arbetskraften, men det är förtvivlat svårt att få något i gång. Det finns så mycket tröghet och tveksamhet och så många de obotfärdigas förhinder i vägen. Jag tror att det skulle ha en viss betydelse i detta sammanhang om en lokalförening för vanföra komme till stånd. Även de partiellt arbetsföra måste begagna organisationsvägen för att ta vara på sina intressen, den saken synes mej klar. En ensam människas röst drunknar lätt i larmet, om den inte är alldeles osedvanligt stark, men en förening av viljor som är riktade mot samma mål kan lättare göra sej hörd. Du förstår nu vad jag menar när jag säjer att vi inte bör dröja längre med att bilda lokalförening i Norrköping. Jag åtar mej gärna ledarskapet, om man vill anförtro mej detta. Du har alldeles rätt i att det är olämpligt med icke vanföra som ledare i föreningar för vanföra.....….."